Lästräning

Elev H kom en eftermiddag på avtalad tid. H hörde inte till min ordinarie åldergrupp men på förfrågan hade jag lovat att ta mig an denna sistaårselev.
 Det är nog mest slöseri med tid att komma hit fick jag strax veta. Med tanke på H:s föräldrars korta skolgång så var det bara att gilla läget att H var långsamläsare, presenterades också som ett faktum jag borde ta med i min bedömning. Storögd tittar jag på denna ursäktande elev och säger att om detta är lönt är det DU som bestämmer, vårt ursprung väljer vi inte.
Vi läser en gång, två gånger, tre gånger, fyra gånger. Inget anmärkningsvärt med läsningen. Roligt att du läser tidningen säger jag vid ett tillfälle. Undrande ögon tittar på mig. Sportbladet rättar jag mig. Sportbladet läser H i mobilen får veta. En ny värld öppnar sig för mitt inre; eleverna behöver visserligen fortfarande sina läskunskaper men det är inte i pappersmedia den kunskapen praktiseras när läsningen sker på fritiden. H har en fin röst och en gång påtalar jag det. Lektionen slutar och han tar på sig sin parkas, vänder sig om räcker fram handen och säger leende "Ha en bra vecka Ylva!". Vi skakar hand och jag står frågande kvar och undrar vad som egentligen hänt under arbetes gång.

Skolan som tankeplats

Det är många gånger genom åren jag velat spara elevernas tankar och reflektioner. Nu när jag är inne på mitt 35:e läsår och funnit detta media är det dags att göra slag i saken. Ni som har tankar som rör skolvärlden är välkomna att följa bloggen och gärna ge egna tankar och kommentarer.
På återhörande!